I dagens DN går det att läsa sig till att den positiva trenden för miljöpartiet håller i sig(om man väljer att tro på opinionsmätningar, tänk om de lurar oss?). Man är nu uppe och nosar på 11 procent. Onekligen ett intressant politiskt klimat i Sverige just nu. Vi har en regering som driver en politik som ingen längre verkar vilja kännas vid, mot en opposition vars främste företrädare det icke verkar finnas ett förtroende för. Att det därför har börjat röra på sig bland små partierna känns därför på något sätt självklart. Den största vinnaren är ju utan att förhäva sig ovan nämda miljöparti. Elva procent!
Att peka ut en ensam orsak är som alltid helt omöjligt(såklart), men att det är ett underkännande av storpöjkarnas påhitt i Köpenhamn känns inte långsökt. Måhända är folk trötta på att de konkreta miljöbesluten väntar? Kanske finns en vilja, att vi här i Sverige ska kavla upp ärmarna, dra vårt strå till klimatstacken, trots våra utsläpp som i jämförelse med USA's, och Kinas är helt minimala, på gränsen till det obefintliga, och därför skulle kunna bortses från. Ja kanske.
Begreppet "Maud-effekt" har onekligen begåvats med en ny klang sedan Centerpartiet backat med hela 2.1 procent. Efter höstens alla turer med Vattenfall, Saab, samt en mediebild där undertonerna har vänt från Maud, Rymdministern, framtidsoptimisten till Maud, Saabdödaren som hänger ut sina tjänstemän för att rädda skinnet, är inte heller de siffror som kommer få någon att sätta julskinkan i halsen.
KD's satsning på verklighetens folk har varken gått hem i stugorna, eller hemma runt köksborden då de tappade 1.6% och nu befinner sig en bra bit under fyraprocentsspärren. För egen del är jag inte förvånad, ett dugg! Existerar överhuvudtaget människor med självbild om sig som den vanliga lille människan som sitter runt köksbordet, och inte har tid att bry sig om "sådan däringa hokuspokuskonst från Stockholm, gulstaden"? Svaret på min egen fråga är såklart ja. De är i stark minoritet, men visst finns de. Frågan är bara om de vill att Göran Hägglund som delar sin folklighet med Anna Anka för deras talan.
Till sist. Julens budskap med kärlek, och hänsyn till din nästa är något som har gått hem åtminstone. Sverigedemokraterna har till min glädje halkat under fyraprocentsspärren. Heja Sverige!
